Antingen förstår ni inte eller så skiter ni i det, för det verkar vara omöjligt ..

Jag orkar alltså inte ens längre vara ute bland folk en hel dag. Jag blir trött, får humörsvängningar och vill bara hem, lägga mig under täcket och gråta ögonen ur mig. Det verkar kanske helt underligt men det är så jag känner. Att vara i skolan, att vara ute bland folk över huvudtaget är så ansträngande att jag är helt slut efter bara några timmar.

Ni verkar tro att det bara är att man är ledsen en dag för någonting sen blir man glad igen och då håller det sig så sen. Det ligger så mkt mer bakom det hela. Vet att jag egentligen öppnar mig allt för mkt för er nu, men jag måste få ur mig det. Tror dock inte att jag kommer nå fram till någon, lite text på min blogg kommer inte ses som ngt annat än lite mer klagan bland massa annan klagan. Tyvärr.

Det är så jävla mkt att de går inte att beskriva. Jag har förlorat hälften av alla mina vänner, skolan börjar gå åt helvete igen, pappa har gjort det ganska klart att han faktiskt INTE vill ha tillbaka mig i sitt liv, morfar tynar bort mer och mer för varje dag som går, jag sover ca 3 timmar per skolnatt och alla mina planer skiter sig. O det här är bara det senaste i raden av saker som hänt. Det finns en gräns för vad folk orkar med. Jag vill bara gömma mig. Försvinna långt, långt bort härifrån.

Det är inte bara att (som t.ex.) ta tag i pluggandet för att komma ikapp, att gå o lägga sig i tid (för de gör jag i stort sett varje natt, men sen ligger jag där o vrider mig i 4 timmar) eller att bara acceptera att jag är ensam, att pappa inte vill ha mig och att morfar försvinner. Det funkar inte så. Verkligen inte.

Allt efter att jag mår sämre blir allt annat sämre också. Migränen har börjat öka kraftigt. Min magkatarr har kommit tillbaka (eller fått en ny eller vad man nu säger) och handleden gör så ont att jag ibland inte kan dra ner ett handtag med högerhanden. Allt detta har ökat väldigt mkt sedan jag började må såhär. Förr hade jag migrän kanske en gång i månaden, nu en gång i veckan. Förr hade jag riktig jävla värk i handleden kanske en eller två perioder i halvåret, nu i stort sett hela tiden. Vilket dessutom gör allt annat ännu svårare.

Det var inte meningen att det skulle bli en sån lång text, nu orkar ingen läsa igenom den ändå. har väl dock fått ut det mesta så ska låta era ögon och mitt tangentbord vila ett tag. Själv ska jag gå och lägga mig.

Som avslutning vill jag bara säga att det är svårt att gå igenom det här själv. Trots att folk säger att de finns här, så märks det att det ofta bara är ord. Tror dock inte att ni menar det så, ni vill finnas och hjälpa mig men ni förstår inte vad det är som händer och då är det svårt. Jag önskar bara inte att jag var ensam. Jag önskar att de fanns någon som kunde hjälpa mig att hålla mig ifrån tankarna på natten, få mig att inte vilja gå tillbaka till gamla vanor. (ni som ska veta vet vad jag menar med det) Någon som skulle orka med mitt gnäll och mina tårar. Just nu finns det nog inte någon som jag känner mig bekväm att dela allt med, att gråta ut inför. De är alltid lite konstigt.

Skulle kunna fortsätta hur länge som hellst men de är ändå ingen som intresserar sig av det så slutpratat nu.

Jävla skitläkare som remissar (kan man säga så?) mig till just den personen jag sa till henne när hon frågade mig, att jag INTE ville ha. “okey, bra. Då får du träffa den personen som finns här på vårdcentralen ist” svarade hon. O visst fan får jag hem en kallelse till samma jävla person som vi sa att jag skulle slippa att få träffa ..

Mamma ringer och avbokar tiden imorgon. Hon verkar förstå att jag inte vill med tanke på hur de gick förra gången jag träffade den personen. Nu kommer dock allt få börja om från början.. Jävla skit.

På bilden ser ni två anmälningslistor till två olika workshops som kommer äga rum på sinclair på fredag. Till höger har vi anmälningsblanketten till navid modiris “365 saker du kan göra” och den vänstra är.. någon annan xD Ser ni skillnaden på hur många som anmält sig? Vet att bilden inte är vidare bra, men man ser ju ändå skillnaden.

Jag längtar

Just det..
Jag var hos läkarn idag med. Det gick sådär. Mest massa prover hit och dit sen hejdå.
så…

Så här går skolan just nu, ämne för ämne.
Ganska ointressant o läsa, men skriver de mest för min egen skull så.

Engelska B - Kommit ikapp ganska bra. Har det “bara” stressigt med att hinna läsa ut boken i tid men gör så gott jag kan. Fick VG på de senaste inlämnade uppgifterna. Håller på med “english speaking countries” nu, som är ett av de obligatoriska grejerna i kursen, skriver om Kenya. Detta ska redovisas muntligt inför klassen (trots att hon lovade mig när hon övertalade mig att gå i den “snabba” gruppen att vi aldrig skulle ha ngt inför hela klassen. Så de håller jag få att på total panik över, men koncentrerar mig just nu bara på att göra uppgiften nu så kan jag få panik när den är klar o de är dags för redovisningarna. Nationella proven börjar redan nästa vecka. Sen har vi ett prov i veckan i engelskan i tre veckor framåt :/ menmen.
Samhällskunskap - Prov snart. Måste plugga på som fan för just de här områdena vi ska ha prov på nu är på över 50 sidor och jag har inte riktigt vart med… alls.. :/ men mer jobb för mig att göra hemma bara. Så är det.
Svenska B - vi har inte gått igenom en tredjedel än ens, eftersom den sträcker sig över både 2an och 3an o just nu har vi bara en lektion i veckan o i trean kommer vi iaf ha 2, så vi har inte hunnit med så mkt. Just nu har vi fått en jättestor uppgift som det går ganska dåligt med för mig. Men jag har iaf börjat, de finns vissa i klassen som inte ens gjort de än. O de ska vara klart efter nästa vecka. :/
Mdk B- Jag vet inte riktigt hur mkt “marknadsföra havregrynsgröt i skolan” lär mig om mediekommmunikation men jag gör bara som Ingemar säger. Vi har haft ganska rörig undervisning i det här ämnet (uppgifter som aldrig slutförs, böcker som dras in efter halva kursen för att lärarn upptäcker att den var för svår osv) så vet att de är mer än jag som anser att vi inte lärt oss något än.. O snart är kursen slut. menmen. Enda grejen som är bra är att jag trots att jag vart borta så mkt nu så har jag nästan inte missat ngt, eftersom vi knappt gör ngt. Men nu är jag med igen iaf.
Foto - Efter som fan. Har inte lämnat in reklamen (har dock gjort färdigt den nu ) har heller inte framkallat de analoga bilderna som vi håller på med nu men det blir på måndag och då har jag kommit ytterligare ett steg framåt
Text - Har pratat betyg med Lars och jag citerar “Om jag inte helt plötsligt skulle tyda betygskriterierna helt annorlunda så har du redan uppnått allt du behöver för ett mvg i kursen.” Så hoppas att han håller sig borta från de då xD
Multimedia - Markus ville att jag skulle satsa på mvg, och vi gjorde upp slutuppgiften kring en svårighetsgrad med mvg och de känner jag börjar gå lite åt helvete. Har inte jobbat på hemsidan sen typ 2 veckor innan lovet. Men jag ska försöka. På torsdag ska jag lägga in skiten på usbminnet o se om jag kan lösa de här hemma.. vi får se.. Tror inte att jag kan sänka mig såpass att jag inte ens får ett G iaf. O sålänge jag får de är jag nöjd, för hur roligt mum än må vara så är de svååååårt.
Idrott- Frånvaro! Med stort F! Men jag jobbar på det, och har trean på mig med ju. Det verkar inte helt hopplöst.
Kreativt skrivande - Vart borta ganska mkt men har gjort uppgifterna hemma och skickat in undertiden. Börjat med slutuppgiften nu. Skriva valfri text på 20 000 tecken. Har kommit till ca 9000 hittills så de kan faktiskt gå tror jag.

Haha xD

Om det är någon som inte märkt det än har tonen här blivit mörkare och mörkare. Det är även mer saker som jag anser är allt för privata för att dela med mig av här, vilket jag just nu inte vet vad jag ska ta vägen med. Saker jag vet att ni inte skulle förstå, hur mycket ni än försöker.

Människor bara försvinner ut mitt liv, de flesta verkar det inte röra i ryggen och vissa verkar rent av glada av det. Vissa, som morfar, gör det ju dock inte frivilligt. Det som sårar mest är de som verkar tycka att man bara är en i mängden. Förlorar man en, så har man en reserv i bakfickan liksom. Det gör så ont att veta, för de jag förlorat de senaste har varit så nära, enligt mig. O det är verkligen inga jag bara kan ersätta.

Allt jag ser framför mig är allt jag måste göra, allt jag måste leva upp till och evigt folk som skrattar åt att jag inte lyckas med det. Allt jag vill göra är att gräva ner mig i en grop och försvinna. Jag har inget att se frem emot, inget att sträva för. Det finns liksom inget som är värt det. Det gör för ont att fortsätta. Jag spottar inte i motvind, jag kaskadspyr för fan.

Har kommit på en sak. Det blir nog ingen peace and love resa för mig iår. Morfar är såpass dålig att mamma inte vill åka så långt härifrån. O de jag känner som har råd/lust att gå på festival ska på metaltown eftersom att det är så mkt närmare. Försökte fråga mamma om det och hon höll bara med. Jag vill naturligtvis inte heller lämna morfar egentligen. O jag hatar att se honom så dålig. Samtidigt så var de här den enda saken som jag hade att se fram emot. Den enda saken som änna höll mig uppe. Nu vet jag inte.

Nu vet jag verkligen inte.

Okey. Nu har jag tagit ett stort steg framåt. Iaf för mig. Jag bad mamma idag att boka tid hos läkaren för mig. Det är ett känsligt ämne och jag har tidigare inte velat utsätta mig för det. Tror dock att det är enda utvägen och jag vill bli bra, det vill jag verkligen. Jag vet bara inte om jag orkar kämpa, men jag kan bara ta ett steg åt taget och nu har jag börjat. Får se hur länge det dröjer innan jag kan få en tid nu, det råder lite läkarbrist i färgelanda för tillfället och jag vill försöka undvika Lagrell och Radeberg pga att jag helt enkelt inte gillar deras stil som läkare. Så vi får se. Kanske ångrar jag mig helt. Kanske blir det lika hemskt som jag trott. Kanske hjälper det mig så jag blir bättre. Kanske ser jag snart ett ljus igen. Det får tiden utvisa.